Områdets historia

I Torgkvarteren har man under århundradens lopp fått uppleva såväl Finlands första filmförevisning som förändringen från sömniga ämbetskvarter till öppna affärs- och stadslokaler.

Torgkvarterens historia börjar år 1640 då Per Brahe flyttade den av Gustav Vasa grundade Helsingfors från det nuvarande Forsby-området närmare hamnen, till Kronohagen och Senatstorget. Vid den tiden var Helsingfors ännu en liten by med mindre än 3 000 invånare.

År 1812 blev Helsingfors Finlands huvudstad på Alexander I:s befallning. Nybyggnadskommittén, som utnämnts för att omplanera staden som fått stora skador i en brand år 1808, leddes av statsrådet, senator Johan Albrecht Ehrenström som började skapa en ny stadsplan för Helsingfors. Genom Ehrenströms medverkan valdes den tyska arkitekten Carl Ludvig Engel, som tidigare arbetat i Åbo, som nybyggnadskommitténs arkitekt.

Engel började genomföra Ehrenströms symmetririka plan för omgivningen runt Senatstorget. Han började med att göra om handelsman Bocks hus, som byggts 1763 och ligger vid Senatstorgets södra sida, till generalguvernörens palats. Exteriören även på de övriga köpmanshusen från svenska väldet på södra sidan, såsom Sederholms, Burtz och Sunns hus, moderniserades i klassisk stil. Kiseleffska huset som Sederholm låtit bygga i slutet av 1700-talet förnyades av Engel år 1818. Huset användes som sockerraffinaderi ännu fram till 1821 och 1879 öppnade det som Stockmanns varuhus.

Ehrenström använde Stockholm som modell vid namngivningen av kvarteren: med början av 1820 började man namnge stadskärnans kvarter med namn på djur och växter. I Torgkvartersområdet finns kvarteren Elefanten, Lejonet, Noshörningen och Dromedaren.

Engel ritade även Stadsrådsborgen (1822) och universitetets huvudbyggnad (1832) runt Senatstorget. Nikolajkyrkan, nuvarande Helsingfors domkyrka, planerade Engel i över ett årtionde för att göra byggnaden så klassisk som möjligt. Byggarbetena inleddes år 1830. När Engel dog 1840 togs byggarbetet över av hans efterträdare som kompletterade Engels finslipade planer och gjorde betydande ändringar i kyrkans exteriör.

Ett paradis för köpmän och nöjeslystna

Torgkvarteren utgjorde på grund av sitt läge en livlig del av staden: i köpmanshusen bodde dåtidens förmögna köpmanselit och området var känt även som ett centrum för societetslivet.

Restaurang- och värdshusägaren Cajsa Wahllund från Åbo drev från och med 1820-talet ett värdshus i Sunns hus på Alexandersgatan med både rum för gäster och restaurangtjänster. En av de två allmänna biljardsalarna i Helsingfors var belägen i lokalerna på Wahllunds värdshus. Förutom vanliga resenärer inkvarterade värdshuset även höga tjänstemän som var på besök i staden samt olika resande konstnärer.

Engel ritade det nuvarande stadshuset (Norra Esplanaden 11-13), d.v.s. hotell-restaurang Societetshuset, där man från och med 1830-talet ordnade bl.a. Finlands första operaföreställningar, populärkonserter, varietéer och där de franska bröderna Lumière bjöd på landets första filmförevisning. Salen rymmer 1600 personer, vilket var mycket för dåtida Helsingfors som hade ca 12 000 invånare. 1830-talet var Societetshusets guldålder.

Från ämbetskvarter till kärnpunkten för det havsnära Helsingfors

På 1900-talet flyttade flera ämbetsverk in i kvarteren. Lars Soncks fastighet på Sofiegatan 4 från 1640-talet, den yngsta byggnaden på Sofiegatan, färdigställdes 1913 som utbyggnad för bygg- och antikavdelningen på Stockmanns varuhus som var verksam i det Kiseleffska huset i det angränsande kvarteret. Sofiegatan ändrades från affärsgata till ämbetsgata när Stockmann flyttade till Mannerheimsgatan och Sofiegatan 4 blev Helsingfors huvudpolisstation på 30-talet. När hotell Societetshuset blev stadshus år 1913 erövrade ämbetsverken även dess grannskap.

Under största delen av 1900-talet fanns det nästan bara kontorslokaler vid den lugna gatan som hör till de äldsta i Helsingfors. När huvudpolisstationen på 1980-talet flyttade till Böle, tog stadsmuseet år 1995 över Soncks palats som smyckats med lejondetaljer. Kino Amanda i nedre våningen bytte sitt namn till Kino Engel.

I början av 2000-talet fanns det en risk för att kvarterens fastigheter skulle hamna i besittning av privata fastighetsägare men förslaget väckte motstånd hos stadsborna. Stadsdirektör Jussi Pajunen beslutade lyckligtvis för helsingforsborna att kvarteren ska bevaras i stadens ägo, förfallna fastigheter ska renoveras och att ämbetsverkens lokaler ska öppnas för kommersiellt bruk och för evenemang.